2/2-10

Skjuter du

skjuter jag

springer du

springer jag

skriker du

skriker jag

sparkar du

sparkar jag

För att någon skulle

se oss

för att något skulle

höras oss

var vi tvungna att slåss

spottar du

spottar jag

jag undrar vad du ser

jag undrar vad du hör

jag undrar vad som

händer

om vi dör.

Det kanske är då som den riktiga tystnaden kommer.

28/1-10

Lömska lampknappar

Lokaliserar lokalen långsamt.

Lunkande lässbande

lesbianer leker lekfullt i lianer

28/1-10

Handlingskraftiga händer
hamrar hårt på handtaget.

Handlöst hamnar händerna
igenhom handskfacket.

Och du hälskar det.

28/1-10

Snön cirkulerar samtidigt som studenterna

studerar
suckar och funderar

Varför skaffade jag mig bara inte ett jobb för?

skriven  17/1 -10

Varför känns det bara som de pusselbitarna som inte passar i samhällets norm mår dåligt?

Eller är det bara så att vi faktiskt inser att vi mår dåligt och börjar ställa krav?
Och alla som inte inser att de mår också dåligt inte förstår oss.

Eller är det så att det bara är vi som inte passar in?

Som vi ser orättvisorna, som tänker på andra
som är som oss.

Medan företagen tänker på vinsten
medan kvällstidningarna tänker på den senaste ”kändisprogrammet” på tv4.
Och sl på att stoppa plankarna.

Samhället är anpassat till en normmänniska
som är vit, har ett ”svenskt” namn, som har pengar så det räcker, är heterosexuell, är mentaltfrisk, är fysiskt frisk, har eventuellt barn, har inga alkoholproblem.

Men ska gärna dricka ofta och sedan sitta hemma och softa med ungarna på let’s dance eller melodifestivalen i sin plattatv. I sitt plattaliv.
Som de lever med stora kliv.

Glada, perfekta och problemfria sitter dom.
Varje helg
varje kväll.

Och på nyår då ska det supas och smällas
raketer som flyger flera meter
och ingen kritiserar allt vad det heter
om nyårsaftonen

En ensam berusad medelålders man
smäller en raket på sig själv
så han ramlar ner i en älv
för sig själv.

Och ingen bryr sig.

När vinden smeker min kind

Känner jag att jag

Lever

När vinden drar i mitt hår

Känner jag att jag förstår

Allt vad jag kan åstadkomma

 

Min fötter rör marken

Jag känner att inget kan avlägsna oss från varandra

Jag har ingen att klandra

 

Jag står här framför dig

Så älska mig om du känner för det

Hata mig om du känner för det

Slå mig om du känner för det

 

För jag kommer ändå alltid finnas kvar

Vad som än händer så går livet vidare

 

Skrivet någon gång under våren 09.

 

När man inte får skrika vad gör man då?

Det känns så socialt oaccepterat i det här samhället

Hurmörsvängningar behöver inte säga något mera.

När man stundvis bara vill slita av sitt hår

Men när det är en krissituation

och du ligger där med bröstkorgen uppsliten

och ditt hjärta pumpar sina sista slag.

Du ser att brevid dig ligger en annan människa

som du inte vet något om

du vet inte om det är din fiende eller vän

och det spelar ingen roll

när vi har samma uttryck i era ögon.

skrivet 14/8

Lyssnar på poesi

och faller bakåt

nu ska jag fall igenom allt.

Just nu

dessa minuter är som en evighet

och jag njuter

av att göra inget

av att ha huvudet på en kudde, andas

och glömma

inte bry sig

för det som river i huvudet

är inte alltid värt att tänka på

ibland fär man bara låta det gå

och inte tänka på det

Bara släppa allt

och jag gillar det!

skrivet 11/9

Det här är jag

Jag är inte fin

Eller ful

Jag är den som tar sats och hoppar

Som en elitidrottare

För att nå högsta hyllan i

Köksskåpet

För att få ner den förbannade

Tillbringaren

Jag är den som i stress inför en fest

Slår ner en spegel i handfatet

Jag är den som får sin egen kurslitteratur

Att fastna bakom elementet

Jag är den som hoppar runt och dansar

Nykter

Alltid nykter

Jag är den som kan hitta på de konstigaste berättelserna

Om jag hittar någon som lyssnar

Det här är jag

skriven 26/5  2009

Blogg

Det så kallande bloggandet. Brukar betraktas som vissa människors behov känslor eller önskan, ja kalla det vad du vill. Men hyllande eller icke hyllande någonstans så existerar i alla fall detta beteende.

Men en analys på ett detta beteende är ju att dessa människor har ett särskilt på behov att hävda sig själva för främmande människor och med att just den här bloggen, den här bloggaren är något som du just du, skulle tycka var intressant.

Varför just du skulle tillbringa din tid genom att läsa någon annans vardag, kläder, känslor etc.

Enligt vissa källor så är en blogg en ”periodiskt publicerade inlägg” alltså texter, bilder som läggs upp inom en viss tid.

Det är nu som jag inbjuder er till kabbelekas värld av skrik-lyrik, broderi-poesi. Inget öga kommer vara torrt inget hjärta kommer vara oblödigt.

Upplevelsen kommer vara så stor att du inte vet hur skulle ha dina händer, du kommer skaka, gråta, tappa andan, tappa andras andan för att inte tala om att tappa hakan.

Om du vågar förstås!